tisdag 14 april 2009

Äggen förblev vita

Det är dags att jag erkänner. Jag skäms och jag är ledsen.

Jag målade inga ägg denna påsk.

Jag vet, det är en fruktansvärd sanning. Att inte måla ägg vid påsken är ju som att... inte göra muande ljud när man passerar en kohage.

Men nu är den över, denna påsk. Vi har firat klart Jesus död (och uppståndelse). Stackars kille, han kan inte ha haft det lätt. Först anhåller de honom - och han är lika glad, antagligen trodde han att hans Siberskiliknande advokat skulle få ut honom från arresten. Sedan visar det sig att folket ska bestämma om han eller en annan typ ska spikas upp på en träpinne.

Eftersom människor gillar spännande, självutlämnande biografier lät de skurken gå fri, så att de skulle få chansen att läsa hans nästan färdigskrivna bok där han nämner sju poliskommissarier och fem ministrar som fildelare. Brottet är nästan värre än mord. Föregångarna till Ipred-snubbarna måste ha blött ner sig i iver över att få sätta handfängsel på dem.

Så Jesus spikas fast på träpinnen. Men han är fortfarande glad. Tre dagar senare är han uppe och röjer med sina kompisar igen. Sen drar han iväg på sin helgonförklarade motorcykel för att hälsa på sin frånvarande pappa.


Jag tog mig på uppgiften att göra en vacker påskpresent till Miss Mafalda, men brist på påskigt presentpapper gjorde att jag tvingades avbilda saker som hör påsken till.



Och givetvis är en glad Jesus på korset med gråa speedos en sådan sak.


måndag 6 april 2009

Den fluffiga högtidens lov är här

Så, en hel vecka utan skola ligger framför oss studerande.

Eller, stryk det där. Det var en lögn.

Man blir så lycklig när man får saker att göra över lovet (förutom att sova, titta på dåliga tv-program och lata sig).

Jag hade sett framemot en trevlig vecka i de fluffiga kycklingarnas ära, men icke! Icke skall man kunna koppla ur sladdarna från sin hjärna. Den kommer att drabbas av härdsmälta och dränka hela riket i meningslösa hjärnvågor. Rätt åt er, skattebetalare som bidrar till tortyren av de oskyldiga barnen.

Överdriver? Jag? Pfft.

Idag har jag bestämt min framtid. Den ser ut som följande: arbetslöshet, arbetslöshet, arbetslöshet.

Tur att jag ska läsa ytterligare femhundratjugoelva år. Jag menar, om man inte ens försöker att jobba, kan man väl inte drabbas av den fruktansvärda folksjukdomen arbetslöshet?

Jag håller tummarna under mitt icke-lov.