Den fluffiga högtidens lov är här

Så, en hel vecka utan skola ligger framför oss studerande.

Eller, stryk det där. Det var en lögn.

Man blir så lycklig när man får saker att göra över lovet (förutom att sova, titta på dåliga tv-program och lata sig).

Jag hade sett framemot en trevlig vecka i de fluffiga kycklingarnas ära, men icke! Icke skall man kunna koppla ur sladdarna från sin hjärna. Den kommer att drabbas av härdsmälta och dränka hela riket i meningslösa hjärnvågor. Rätt åt er, skattebetalare som bidrar till tortyren av de oskyldiga barnen.

Överdriver? Jag? Pfft.

Idag har jag bestämt min framtid. Den ser ut som följande: arbetslöshet, arbetslöshet, arbetslöshet.

Tur att jag ska läsa ytterligare femhundratjugoelva år. Jag menar, om man inte ens försöker att jobba, kan man väl inte drabbas av den fruktansvärda folksjukdomen arbetslöshet?

Jag håller tummarna under mitt icke-lov.