Mina drömmar är så intrikata och komplicerade att jag nästan har lust att skriva ner dem in i minsta detalj och fixa ett bokkontrakt. Bara nästan. Här är nattens eskapader (väldigt spännande!)
Jag sitter på tåget på väg till en bordtennismatch som jag ska döma. Jag läser en gammal tidning när en artikel plötsligt fångar mitt intresse. Artikeln handlar om den amerikanska versionen av Torchwood. Till min stora fasa inser jag att de ska göra om den totalt, fast med samma karaktärer.
Bara det att: a) Jack ska vara chef för ett stort företag som säljer skumma saker. Han är ingen bra man, och hela serien ska gå ut på att b) nittonåriga (!) Ianto, som jobbar som praktikant hos en advokatfirma, ska sätta fast honom. c) Owen är Jack's andra hand och lönnmördare som är anlitad för att mörda Ianto.
Okej, så det är inte helt uppåt skogen, men jag är upprörd att de ska kalla det för Torchwood, och att de har bytt ut skådespelarna men behållt karaktärernas namn och personligheter.
Jag är framme i bordtennishallen. Jag ska döma en match som en av mina gamla medspelare spelar i. Jag visste inte ens att hon spelade! Men tydligen är hon i princip ett proffs. Jag tar fram min laptop och pluggar in den i väggen för att ladda batteriet.
Jag dömer matchen (den är riktigt spännande!), men helt plötsligt är det jag som ska spela. What the.... Men jag plockar upp ett rack, snurrar det proffsigt några gånger i min hand innan jag plockar upp bollen för serve. Jag missar. Jaha. Jag får inte spela mer. Men folk kommer och klappar mig på ryggen och säger att jag är duktigt i alla fall. Huh. Sympati har aldrig känts bättre.
Är på tåget igen, med laptopen. Bara det att jag inser att det är en bomb som ska gå av. Ooops.
Hoppar av tåget (som tydligen går igenom stan nu) och springer till en kiosk så att jag kan plugga in den igen och unvika sprängningen. Bra av mig, inte sant?
Men titta, är det inte en mängd antikvariat runt omkring? Kul! Jag går in och tittar på böcker i åtminstone tre antikvariat (jag skojar inte, jag minns lay-outen på vartenda dröm-antikvariat, samt vilka böcker jag tittade på PLUS vad de kostade. I need help).
I det sista antikvariatet ser jag att det finns en bakdörr. Jag går in. Där inne sitter det ett äldre par. De undrar om jag vill jobba där, som den som sitter och tittar på CCTV-skärmarna. Javisst säger jag, för jag har ju ändå inte lyckats skaffa något sommarjobb.
Jag går längre in i bakrummet och ser att inredningen ser precis ut som Öresundståget. Det sitter fler människor där. Jag sätter mig ner och lyssnar på deras konversationer. Plötsligt kommer det en ny kvinna. Hon går och sätter sig bredvid en man som varit ovanligt tyst. Han tittar på henne, och hans ögon är helt svarta. Hon gapar i shock, oförmögen att titta bort. Tiden går i slow-motion när han sträcker sina beniga händer mot hennes hals och drar henne mot sig.
Mannen äter upp hennes ansikte. Det är mycket blod. Yuck. Vi springer ut i affären, men vi inser att vi måste stoppa mannen innan han mördar någon annan. Jag ser en vacker kostymdräkt hänga på en av väggarna. Så givetvis tar jag en burk röd målarfärg och kastar ut all färg på dräkten. Synd, den var ju så vacker.
Idéen var tydligen att mannen skulle bli ledsen över att han blodat ner sin egna kostym. Därav den röda färgen. Okej....
Då får jag en snilleblixt! Laptopen! Det är en bomb som bara väntar på att få gå av! Jag springer till kiosken, drar ur sladden och galopperar tillbaka till antikvariatet. Tricket med kostymen hjälpte inte, och mannen har ätit upp flera andra besökare. Jag kastar laptopen på honom, håller för öronen och tillsammans springer vi överlevare ut mot havet. BOOM! Yep, det funkade tydligen.
Vad som oroar mig är att jag känner mest sorg över alla de gamla böcker som blev förintade i explosionen.
