Kollektivtrafiken in my heart

Jag har inte haft en bra dag med kollektivtrafiken idag. Och jag som tyckte att vårt förhållande utvecklades så väl!

Jag skulle komma på morgonen, till stationen, och mitt älskade Öresundståg skulle komma rullandes mot mig, blinkades med sina små framljus, kanske tuta lite som en hemlig hälsning mellan två kärestar.

När det underbara tåget hade lämnat av mig i Malmö skulle den kära stadsbussen hämta upp mig vid centralen. Han skulle stanna precis där jag stod och väntade, öppna sina dörrar och släppa in mig i värmen. Han skulle reservera en sittplats, och han skulle köra med mjuka rörelser, och svängarna skulle tas med största omsorg. Sedan skulle han släppa av mig precis utan för högskolan, och tuta älskvärt innan han lät mig fortsätta min dag.

Idag var det andra bullar.

När jag idag skulle ta bussen till skolan var det en ryckig resa, och jag fasade för att mitt liv skulle sluta med mig liggande över två gamla tanter med hucklen. Det var trångt, och jag fick stå och hålla i mig med en hand. Jag for som en vante, fram och tillbaka, och jag trampade en stackars kille på foten minst fem gånger. Poor sod.

När vi närmar oss Högskolan svänger bussen av. Vägarbete. Bussen kan inte lämna av oss på den vanliga hållplatsen. Istället tar han bakvägen, och helt plötsligt stannar bussen vid ett rödljus. Vi står still ett tag, innan dörrarna plötlsigt öppnas och chauffören skriker: hoppa ut!

Oooookey. Vi hoppade ut, mitt i vägen. Spännande.

På väg hem fick vi veta att tåget inte skulle gå hela vägen till min hemstad. I stället fick vi hoppa ut vid en station, kliva på en buss, åka till nästa station (20 minuters resa) och hoppa på tåget igen.

Idag har jag och kollektivtrafiken haft en dålig dag, men jag hoppas att vårt förhållande kommer att repa sig tills nästa gång jag måste bege mig ner till den stora staden.

Jag håller tummarna. Kollektivtrafiken: I bloody love you!