Av med hatten!

Igår spenderades dagen i Växjö, på studentfirande. Det var min (inte längre) lilla kusin som skulle bli utsparkad från skolan.

När jag stod där och väntade på skolgården längtade jag själv tillbaka till min student. Jag tror att det är en av de där dagarna i en människas liv som man alltid kommer att minnas med ett leende.

Att stå där, med mössan på, sjunga studentsången och sedan lyfta mössan mot himlen, skrika sig hes och bokstavligen springa ut från skolan... Ja, det är ögonblick jag gärna hade velat återuppleva.

Men, som det är nu så kan vi inte åka tillbaka i tiden (jag väntar dock på att Doktorn ska komma och hämta mig snart) men det var så roligt att se en annan människa som man verkligen bryr sig om få uppleva samma härliga saker som en själv.

Jag hoppas att min lilla kusin hade en fantastisk dag, och att hon kommer att minnas den med ett leende!