Ashes to Ashes

Så...

Söndagen spenderades med tredje och sista säsongen av Ashes to Ashes. Åtta avsnitt, åtta timmar. Och vilken final det var!

När Life on Mars börjades sända föll jag genast för serien. Gene Hunt är nog en av de bästa karaktärer som TV någonsin sett, man kan inte låta bli att älska honom, trots att han är osympatisk, misogynist och inte räds för att ta till våld för att få som han vill.

Slutet på Life on Mars var ett slut som inte förklarade mycket, men sista avsnittet av Ashes to Ashes förklarade allt. Och det visade sig att Sam Tyler hade ett finger med i det hela. Fortfarande. Jag gillar verkligen hur manusförfattarna lyckats knyta ihop två serier som egentligen är ganska olika, till en enda stor, episk berättelse. För även om de flesta karaktärerna är med i båda serierna, och det underliggande mysteriet (poliser från framtiden som finner sig i det förflutna och försöker hitta vägen hem igen) är detsamma är serierna på något sätt fristående varandra.

Men oj vad spännande allting blev när Alex Drake, vår hjältinna i Ashes to Ashes, började gräva i Sam Tyler's liv och död... Jag var nog inte den ende som fällde ett par tårar under det sista avsnittet.

Jag uppmanar er alla att se både Life on Mars och Ashes to Ashes om ni missat det. Det är två sjuhelsikes bra serier som får en att tänka till. Det är inte bara mystik och 'tidsresande', utan även en genuint bra deckarserie, med ett nytt, spännande fall varje vecka. En annan sak som gör serien till vad den är är musiken. Varje avsnitt får en att dra på smilbanden när man hör de gamla 70- och 80-tals-klassikerna spelas. Underbart!

Och bara det faktum att Gene Hunt är med är en anledning i sig att titta. Watch out for the Cortina and Quattro!