Jepps, denna låt har varit fånge i mitt arma sinne sedan i går förmiddag. Jag och några av the crew begav oss till erhm, sköna (läs ösregniga) Helsingborg för att leka Top Model för en dag.
Well.
För det första verkade det som om Skånetrafiken hyste agg emot oss. På dit resan var det tåg - tågbuss- tåg. Helt okej. Jag kan inte klaga under omständigheterna, och vi kom dit precis som planerat.
Men hemresan... Det var verkligen Highway to Hell. Först var Pågatåget inställt. Så vi fick vänta på nästa, vilket också var det sista vi kunde ta för att komma hela vägen hem. Tre minuter innan det ska komma in på plattformen så säger de att det är... inställt. Jahapp.
Hopplösheten spred sig i mina nedkylda ben. Och min högra stortå ska vi inte ens tala om, den kunde ha använts för att kyla ner ishaven igen.
Så. In i en buss. Som höll på att köra av vägen flertalet gånger. Vi satt längst bak och höll i oss för glatta livet. Sedan fick vi byta. Till en annan buss.
Men! Detta var inte vilken buss som helst! Det var en riktig limobuss. Med lädersoffor. Man kunde i alla fall låtsas att man var lite blåblodig när man satt och jäste där.
Och sen på ett tåg. För att åka 20 minuter. Som en av mina vänner sade: Denna resan gick då inte på räls!. Ha. Ha. Ha.
Och tyrolerhatten. Den kommer nog att förfölja mig resten av dagen. Jag uppmanar er att lyssna på låten, så att jag inte lider i ensamhet. För, har du väl hört den så kommer den att förfölja dig i all evighet.
Om det är bra eller dåligt utlämnar jag för diskussion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar