Är det en elefant, är det en traktor? Nej, för helvete, det är en SAAB.
Underbara, makalösa mansbilar. Hur kan man inte älska er? Hur kan man inte sätta sig i era överdimensionerade förarsäten utan att låta bli att be till någon slags högre makt att man ska kunna se över ratten?
Jag avundas era nackstöd, som på något mystiskt vis ska kunna skydda mig vid en krock. Oh, fabulösa mansbilar, om jag bara var tio centimeter längre, så skulle nog en whiplashskada undvikas!
Älskade mansbil, du är som en racertraktor, hutlöst skördande de svenska vägarna på asfaltsbeläggning.
Jag är tacksam över det faktum att jag faktiskt räckte fram till pedalerna. Till skillnad från min stackars moder.
Mansbil;
man kan inget annat än älska(hata) dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar