Kaptenen känner sig generös, så idag bjuds det på ett litet poem daterat år 2002. Njut, vänner.
Varför stannar aldrig tiden upp?
Som när man tittar på kryp genom lupp
Man vill aldrig att det ska sluta,
men snart hör man mamma tjuta;
- Maten är klar!
Ack, alla krypen försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar