När en dörr öppnas, öppnas även en annan

Jag lever i en TV-serie.

Det är i alla fall den känslan som slår mig varje morgon när jag kommer till skolan. Som en enda stor komediserie. Jag skrattar högt. Och länge.

Scenario #1:

Det knackar på klassrumsdörren. Elev A går efter några sekunder och ska öppna för elev B.

A sticker ut huvudet i korridoren.

B är inte där.

*samtidigt i den främre delen av klassrummet*

B öppnar den andra dörren som leder in till salen. A märker inte detta.
A lutar sig längre och längre ut i korridoren.
B går längre och längre in i klassrummet.

Det är gapskratten från övriga lektionsdeltagare som gör att A inser sitt misstag. Skratten fortsätter.

Scenario #2:

Diskussion om karnevalstema. Lärare A frågar efter förslag. Elever ger förslaget; "De första nittiotalisterna som tar studenten".

Lärare A funderar på saken.

Efter en stunds betänktetid kommer den. Frågan som vi alla ville ställa.

Lärare A: Men vilket år är ni födda då?

Ulla-Bella sekreterare har aldrig varit så förvirrad.

*eftertexterna rullar*