Tack, Torchwood!

Hatten av för Torchwood: Det är inte bara ett riktigt bra TV-program (med mera), utan det har även hjälpt mig i mina studier.

Senast skulle vi skriva ett paper på nio sidor. Mitt paper heter "You people and your quaint little categories": Representation and Typology in Torchwood

Jag fick ett stort, vackert A på detta paper. Så, tack Torchwood!

In other news...

Jag gjorde Malmö stad osäker igår. Inte bara besökte jag fabulösa Science Fiction Bokhandeln, där boken Scar Night av Alan Campbell inhandlades, utan jag röjde även loss på Stadsbiblioteket. It will be the death of me.

Jag lånade två 'grafiska noveller', The Books of Magic och The Dead Boy Detectives. Så nu har jag lite att göra i framtiden!

Jag lyckades även hitta böcker till mitt nästa projekt som involverar bilingualism in Wales de senaste 30 åren. Det kommer nog att bli bra. Till slut.

Ha nu en skön valborgsmässoafton, och akta er för elden!

Top 5 Torchwood Baddies!

5. Pearl and the Ghostmaker och Adam (From Out of the Rain (s2e10), Adam (s2e5))

Det blir delad femteplats. Tredelad, till och med! Adam var väldigt nära att hamna utanför listan, men jag kunde inte låta bli att ha med honom i alla fall. Han är ju en riktigt baddie, som ändrar folks medvetanden och minnen för sin egen skull. En livsform som vi inte vet någonting om, förutom att de lever av andras minnen måste ju få en plats på denna listan! Han får Ianto att tro att han är en seriemördare, förstör Jack's sista, fina minne av sin far och lillebror, samt inbillar Tosh att de är tillsammans så att han kan ligga med henne. Bad, bad alien!

Sedan har vi Pearl and the Ghostmaker. Det är något kusligt med dessa två baddies. För det första kliver de ur en gammal filminspelning. För det andra stjäl de folks sista andetag för att skapa en publik som de kan ha föreställningar för. Hualigen. Att man inte heller får något riktigt svar på vad de egentligen är för något, och det faktum att avsnittet slutar med att en stackars pojke hittar någora gamla filmrullar på ett loppis och släpper ut ett gammalt ljud som når Jack nere i hans kontor... *shudders*

4. The Cannibals (Countrycide, s1e6)

Countrycide är ett av mina absoluta favoritavsnitt av Torchwood. Spänningen, läskigheten och ovissheten om vad det är för ofattbart ondskefulla aliens det är som mördar folk och flår dem gör att man sitter på spänn under hela avsnittet. Och när man förstår att det inte alls är aliens, utan människor... Ja, då mår man bara lite illa.

3. Bilis Manger (Captain Jack Harkness (s1e12) och End of Days (s1e13))

Bilis hamnar på tredje plats på denna lista mest för att han fortfarande finns där ute någonstans. I boken "The Twilight Streets" har han en väldigt betydande roll, men han är ändå ett olöst kapitel. Man vet inte vem han är, vad han är, och vad han egentligen har för planer. Creepy guy.

2. Gray (Exit Wounds, s2e13)

Jack's psykopatiska lillebror kniper andraplatsen. Bara det faktum att han förstör Cardiff i en 'terrorist-attack', begraver Jack levande, medveten om att han inte kan dö, och skjuter Tosh säger ju en hel del om hans 'baddiestatus'. Han är manipulativ, psykotisk och desillusionerad. Jack kan förstås inte döda honom när han tillslut får chansen, och fryser därför ner honom. Så, tekniskt sett, kan Gray fortfarande vara vid liv, eftersom vi inte vet hur mycket av the Hub förstördes i s3. Kanske ligger han därnere och väntar på att bli upptinad igen...

1. 456 (Children of Earth, s3)

De spyr grön gegga, vill ha en tiondel av världens barn för att deras kemikaler får dem att må bra och ser ut som värsta sortens slime-alien. De har en sjukt läskig röst och vi vet inte ens vad de heter, bara vilken våglängd som de använder. Så, egentligen, var det nog ingen större överraskning att dessa odjur hamnade på toppplaceringen. En baddie som inte är att leka med!

Time of Angels - en klassiker!

Så, då var det dags för mitt sedvanliga rant om förra veckans Doctor Who avsnitt.

Det finns inte så mycket att säga om avsnittet, förutom att det var absolutely frickin' freakish!



The Weeping Angels är nog en av de läskigaste Doctor Who baddies som skapats. Och i detta avsnitt var de ganska mycket läskigare än i 'Blink', mycket tack vare att det var en hel arme av dem, och att deras ansikten var eroderade, så att de såg ut som föruttnade kroppar av sten. Huh. (Ängeln på bilden är inte av de läskigaste. Imagine that!)

River Song bjuder på mycket mystik, särskilt eftersom Doktorn redan har träffat hennes framtida jag, och hon i sin tur har träffat Doktorn i sin framtid. Min mamma hade väldiga problem med att förstå detta, men, det är trots allt Doctor Who. Timey-Wimey stuff är en del av konceptet.

Detta var första delen i en two-parter. Så nu får man vänta till nästa lördag för att se hur det kommer att lösa sig. Om det kommer att lösa sig. Man kan inte vara säker med Moffat som manusförfattare! Jag kommer att skriva en utförligare rant om avsnittet när jag sett sista delen.

Jag kan i alla fall konstatera en sak efter att ha sett 'Time of Angels': det kommer att bli ett klassiskt Who-avsnitt.

(Senare idag kommer det nog en lista på mina top fem baddies från Doctor Who. Eller Torchwood. Båda kommer att göras, ska bara besluta mig för vilken som ska göras först!)

Om zombie/vampyr/varulvs- jagande litteraturhjältar

När jag gick på gymnasiet läste jag kursen 'Litteraturvetenskap', där vi läste mest äldre böcker. Bland annat Jane Austens Stolthet och Fördom.

Jag lyckades ta mig till sidan 42. Sedan mötte jag en vägspärr, och laglydig lästrafikant som jag är kunde jag bara inte gå vidare. Så jag lämnade den åt sidan.

Mitt problem med Jane Austen är att hennes böcker är så förfärligt tråkiga. Bara massa tjafs om vem som gillar vem och vem som bör gifta sig med vem och vem som broderar snyggast glasunderlägg. You get my point.

Men under det senaste året eller så har 'omskrivningar' av klassiker, som just Pride and Prejudice, tagit sig hela vägen upp på bok-coolhets-skalan.

Systrarna Bennett som zombiejägare, Abraham Lincoln com vampyrjägare, Little Women and Werewolfs... Alla gamla litteraturhjältar kämpar mot mörkrets krafter nuförtiden.

Så vad ska man tycka om denna bokfluga? Förstör den våra mest värdefulla klassiker?

Jag skulle nog säga tvärtom. Orginalromanerna kommer ju aldrig att slås ut av de nya, omgjorda böckerna.

Att 'modernisera' klassiker skapar, enligt min mening, en helt ny publik, som annars inte skulle ta i kärleksromaner från 1800-talet med tång i vanliga fall.

Och jag är, sorgligt nog, en av dessa personer.

Jag har väldiga problem med romantiska kärleksromaner som Jane Austens. Jag känner mig alltid psykiskt misshandlad när jag läser sådana böcker. Bah.

Men! Tack vare dessa moderniseringar känns det kul att plocka upp Pride and Prejudice and Zombies. Vem vill inte se Bennett ta sig an zombies?

Ett extra plus får dessa böcker även för dess boktrailers. Amazing.



Så. Då är det sagt.

Fox ska *inte* göra Torchwood...

... och tack för det!

Dock är det fortfarande aktuellt med en amerikansk säsong av Torchwood, men BBC har gått ut med att det inte kommer att bli med Fox. Jag är glad. Fox har inte bra rykte om sig när det gäller sci-fi serier.

Nu får vi bara hålla tummarna för att något blir av...

Längtar i alla fall till maj, då lite ny merch kommer ut! Ser verkligen framemot seriealbumet 'The Selkie'!

Icelandic is so in!

Det ska göras ett projekt.

I kursen Phonetics ska man (i grupp) skriva om något som har med språk och fonetik att göra. Så the Captain och två kompanjoner bestämmer sig för att göra ett litet arbete om vilka svårigheter Islänningar möter när de ska prata engelska. Min ena kompanjon är från Färöarna, och kan därför en hel del om detta ämnet. Hon har även Isländska vänner vi kan intervjua till arbetet.

Perfekt tänkte vi! Spännande! Isländska är ju ett språk man inte kan så mycket om!

Sen bestämde sig Vulkanguden att få ett tonårsutbrott.

På föreläsningen igår frågade vår lärare om det var några som skulle arbeta med ett annat Europeiskt språk i projektet. Min kompanjon räckte upp handen. Hon var den enda som räckte upp handen.

Lärare: What language?

Vän: Icelandic

Lärare: Oh you are soooo in. So hip. But I reckon it's not gonna be a European language for very long... Volcanos.

Ha. Ha. Ha.

Så vi har det med mest fashionabla ämnet. Tydligen.

Så nu är det väl bara att lära sig hur man uttalar Eyjafjallajökull.

Schimpans-mjukisdjur är tydligen Satans avkomma

De senaste två nätterna har jag hemsökts av extraordinära drömmar.

I den ena (mar)drömmen var jag ute i skogen vid min gamla skola. Det var väldigt mysigt; fåglarna sjöng så att de höll på att spricka, och bokträden stod i full blom.

Men... Bakom en sten ser jag en... en orange schimpansmjukisdjur. Och det är det mest skrämmande jag någonsin sett. Tydligen.

Jag går vidare. Och där! Där är en till! De bara står där och stirrar med sina tomma ögon av glas. Jag börjar gå snabbare. Något står inte rätt till. Varför står mjukisdjuren och stirrar på mig?

AAAA! Mitt framför mig på stigen står tre stycken på rad. De gör ingenting. Bara sitter där, som de uppstoppade leksaker de är.

Och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Vaknar upp av att mitt hjärta rusar. Hualigen.

Men när jag tänker tillbaka på drömmen så börjar jag skratta. Och rysa. Samtidigt.

Jag kan konstatera att jag har fått bestående men av denna dröm. Så fort jag ser dessa orangea schimpansmjukisdjur framför mig mår jag lite illa.

Run for your life!

Victory of the Daleks!

Ännu ett fantalastiskt avsnitt av Doctor Who!

Denna veckan var det dags för Doktorns ärkefiender, the Daleks, att åter igen göra sig till känna.

The Doctor och Amy åker tillbaka till Andra Världskrigets London, där Winston Churchill behöver Doktorns hjälp. En av deras forskare har uppfunnit en helt ny krigsmaskin som ska hjälpa dem att vinna kriget. En maskin som visar sig vara Daleks.

Avsnittet bjöd på härlig kontrast mellan 40-talet och framtidens Dalekskepp. Doktorn visar än en gång prov på att han ibland måste ta de svåraste besluten, denna gång måste han välja mellan att förinta Daleks föralltid eller rädda jorden. Jag gillar den mörkare sidan av Doktorn.

Amy Pond är en fantastisk karaktär. Hon är den perfekta 'companion' till Doktorn, snabbtänkt, rolig och kaxig. Och så har hon rött hår. You've gotta love her!

Men! Varför minns hon inte Dalekinvasionen från The Stolen Earth och Journey's End? Det verkar som om något har hänt/kommer att hända som ändrar historien. Och den där sprickan är tillbaka. The Daleks are so up to no good!

Jag gillade verkligen designen på de 'nya' Daleks. De kommer en i varje färg! Rainbow-Daleks! De kanske gör ett inslag i kommande Pride-festivaler?

Men nästa gång...

Nästa gång kommer att vara fucking epic!

River Song. Weeping Angels (som skrämmer slag på mig!). Mörka grottor och stora faror. Frågor som vi ställt oss sedan förra säsongen (vem är egentligen River Song?) kommer förhoppningsvis att besvaras.

Och det kommer att bli one hell of a ride, om man ska tro trailern!

The vår is here och the Captain vill dansa!

...och the Captain känner vårkänslorna spira!

Denna låten får mig att vilja dansa, dansa, dansa!



Bara för att jag är på så gott humör ska jag sätta på mer upbeat-music och dammsuga loss i huset!

Torchwood-squee!

Nu bidde the Captain lite glad!

Torchwood Magazine har med en tecknad serie, skriven av Gareth David- Lloyd, där Ianto Jones får vara med och leka igen. Yeah!

Serien heter 'Shrouded', och enligt tidningen kommer den att vara uppdelad i två delar och den följer Ianto, "whose world is turned upside down by the visit of a familiar face from the future. Additionally, he is set a mission that could alter the course of life forever."

Äntligen, liksom.

The awesomeness has exceeded itself.

Ode till en chokladbit

Jag är en chokladoman.

Jag kan inte minnas en tid då chokladen inte ropade mitt namn från godishyllorna, glatt lade sig tillrätta i kundvagnen och höll mig i handen medan vi lyckliga skuttade hem till min enkla boning.

Choklad är som poesi.

Choco, choco,
du mitt sinne äger
mina tänder är din
frihet
och mina smaklökar
tillber dina aromer

Eller kanske inte.

Men the Captain är upprörd. Över choklad.

För where the hell tog Marabou Amigo vägen? En dag var min älskade bara borta *poof väck* från chokladhyllan. Vet någon vart den har tagit vägen? Har den blivit tillfångatagen av chokladmaffian? Your guess is as good as any.

Jag kommer aldig att känna likdant för någon annan choklad. Amigo, du håller för alltid en särskild plats i mitt hjärta.

Nu skola the Captain trösta sig själv med en bit Apelsinkrokant och ett avsnitt av Torchwood, och torka de tårar som formas vid tanken på förlusten av Amigo.

Adieu, adieu, mon ami(go)!

Starship UK och Liz 10 - söndagen började bra!

Andra avsnittet av Doctor Who s5, The Beast Below, uppfyllde alla mina förhoppningar och mer därtill!

The Doctor och Amy finner sig på Starship UK, som är precis som det låter: Storbritannien på ett rymdskepp, i framtiden. Jorden har uppslukats av solen, och mänskligheten har gett sig ut i rymden för att hitta någonstans de kan bo. Storbritannien i metall, som the Doctor säger. De har till och med 'Vators' - hissar - istället för tunnelbana, fast med samma symbol och skyltar där det står 'Mind the Doors'. Så. Smart. Det finns även riktigt läskiga 'dockor' som fungerar som 'informatörer'. Och när jag säger läskiga så menar jag läskiga!

Creep!

Men något står inte rätt till på Starship UK. Skeppet har ingen motor, men färdas ändå genom rymden. No shit, Sherlock!

Undersökningen av skeppet leder the Doctor och Amy till ett möte med drottning Elizabeth X, som också anar att något är fel med skeppet. Hon är en mörkhyad, ung kvinna som kickar ass! Den bästa repliken i hela avsnittet kommer när the Doctor inser att det är drottningen som har räddat dem från de obehagliga 'dockorna' som går till anfall när de kommer för nära sanningen. Elizabeth säger då:

"I'm the bloody Queen mate, and basically, I rule." So made of win.

En sak jag hade lite problem med var att 'monstrets' tentaklar såg precis ut som the 456 från Torchwood CoE. Jag blev ganksa nervös när barnen började klappa tentaklarna. Jag undrar om det var medvetet gjort. Hualigen.

Avnsnittet bjöd också på glimtar av en lite 'mörkare', lite mer svårmodig Doctor som ställs inför omöjliga val och ändå måste välja. Han har bokstavligen makten över liv och död i detta avsnitt. I like.

Nästa vecka är det dags för Andra Världskriget, Winston Churchill och Daleks! Jag fullkomligt älskar vintagekänslan som ligger som en aura runt dessa nya avsnitt!



Jag kan knappt bärga mig!

The Captain is a ray of sunshine!

Det är något mystiskt med fredagar.

Hur trött och eländig jag än känner mig på torsdagskvällen vaknar jag alltid och känner mig som en ny människa på fredagsmorgonen. Även om vädergudarna har bestämt sig för att just idag är gråmulet väder och regntunga skyar tha shit. Det spelar kvitta!

I'm a fucking ray of sunshine on Fridays!

Idag bär det av en sväng till Malmö stad för ett seminarie, och ikväll blir det klassreunion. Eftersom jag alltid blir hyperaktiv i skolan och vi har Phonetics (som är den roligaste kurs jag läst hittills), så kan jag bara garantera att jag inte kommer att kunna sitta still resten av dagen.

Onsdagen erbjöd mig en helt ledig tag och boy tog jag till vara på det!

10 avsnitt av Battlestar Galactica. 10 avsnitt. I ain't kidding.

I helgen har jag bokat in tid för att titta på the Doctor Who Specials som jag fick i tisdags. Vill verkligen se Waters of Mars igen - det var en av de bästa specialerna ever!

Nu ska the Captain koka lite tevatten, läsa tidningen och lyssna på Radio One.

It's Friday. Life is good.

The Doctor in my brevlåda

Döm om min förvåning när jag såg ett monsterpaket från Amazon ligga på köksbordet när jag kom hem från Malmö idag! Äntligen! Som jag har väntat!

När jag lyfte upp paketet hörde jag hur det låg något löst däri. Damn! Var tvungen att slita upp paketet för att se om någon av boxarna hade kapsejsat.

Som tur väl var hade de inte det, utan det var en av Sophias filmer som låg löst i sitt fodral. Sorry Sophia om det har hänt något med den! (Mammas kommentar: Men det handlar ju om en hund. Jag: Japp. Det är ju Sophias.)

Så nu sitter jag med två väldigt stora Doctor Who boxar bredvid mig. 11 discar totalt. Jag har att göra ett tag nu.

Fick en knäpp igår och blev sugen att kolla på gamla avsnitt av Torchwood. Både min mamma och moster fastnade, fast min kära moster var tvungen att avlägsna sig från avsnittet för att packa sina väskor inför avfärden till Hufvudstaden.

Captain Jack Harkness är nog ett av mina top five avsnitt av Torchwood. Atmosfären, den olyckliga kärlekshistorien... Suck. Avsnittet har allt!

I morgon har jag en ledig dag, och jag är klar med mina läxor för resten av veckan. Torchwood-maraton är på ingång. Igen. Jag kan aldrig få nog. Blev precis sugen på att läsa om en av böckerna med. Hmm. Får se vad som händer i kväll!

Säkert är i alla fall att jag måste omorganisera min DVD hylla. Igen. Det är på gränsen att det brister nu.

Men jag kan alltid be the Doctor komma och fixa den med sin sonic screwdriver. Det är ju trots allt hans fel.

The 11th Doctor for the win!

Wow.

Såg precis färdigt det första avsnittet, 'The Eleventh Hour', av Doctor Who s5 och det var fan-fucking-tastic!

Mycket humor, superba skådespelare (jag värmde till både Matt Smith och Karen Gillian som spelar Amy) och en lagom invecklad story för att vara första avsnittet med den nya Doktorn. 'Monstret' var i min mening ganska läskig, men så kan det ju vara för att jag har ormfobi som jag kände rysningar längs ryggraden när jag såg den.

Man kan ju lugnt säga att Matt Smith hade mer action än David Tennant när han introducerades som Doktorn i 'The Christmas Invasion'. Fast i och för sig hade Tennant en svärdfight ovanför London. Made of win.

Jag gillade verkligen Matt Smith som the Doctor. Trots att det är en ny skådespelare så känner man verkligen att det är the Doctor (fast Tennant kommer nog alltid att vara 'min' Doctor). Som exempel kan jag ju nämna hans oförmåga att 'hålla tiden', trots att han är en Time Lord (jag säger inte mer om detta för att undvika spoilers). Kudos till honom för det!

Den nya TARDISen är inte att leka med! En skrivmaskin! Gammal grammofon! I absolutely LOVE it!

Allt som allt kan man säga att det var snyggt filmat, snyggt producerat, snyggt skrivet och bra skådespelat. Det låg någon slags aura av vintage över det hela, och det fick mig helt såld.

Sen att Doktorn lyckas rädda jorden på 17 minuter, utan TARDIS och utan sonic screwdriver ger extrapoäng! Och en sekvens där man får se alla regenerationerna av Doktorn so far!

Serien känns så fräsch och härlig att jag vill bara ha mer nu!

Argh, jag får nog titta på avsnittet en gång till för att smälta allt.

Men jag kan definitivt säga att jag längtar till nästa vecka och nästa äventyr!

Captain da Vinci önskar en trevlig Påskdag!

Ah, påsken.

Denna högtid som mer än något annat signalerar ett slut på den eländiga vintern. Kung Bore är äntligen bannlyst från våra breddgrader, och knopparna börjar kika ut från sina gömställen.

Men the Captain är besviken. Jag fick inget påskägg. *is sad* Men jag kan kanske låtsas att jag får ett i morgon när jag (förhoppningsvis) kan njuta av the 11th Doctor för första gången. Avsnittet sänds redan ikväll, men det är inte förrän i morgon jag tänker ta mig tid att titta i lugn och ro, utan att störas av påskbord, påskgodis och liknande påsk-merch.

I morse målade jag och mina kära moder påskägg. Mitt blev minst sagt fabulöst: The Captains konstnärliga talang går inte längre att förneka! Mina verk kommer att säljas för mångmiljardbelopp, och de allra vackraste verken kommer du snart kunna se på Louvren.

Captain da Vinci önskar alla läsare en härlig påskdag med mycket godis och lite påskris! Jag är på så gott påskhumör att jag till och med bjuder på denna förhandstitt på kommande konstverk.

Glad påsk!

"Öppna påskägget!" *popp* "It's the Doctor!"

På lördag (det vill säga i morgon) smäller det! Doctor Who s5 har premiär, och jag ser verkligen framemot denna internationella högtidsdag.
The Doctor Day. Seriöst, den borde införas.



Det ska bli riktigt spännande och kul att se Matt Smith in action. Den nya serien verkar fräsch, smart och fylld av bra storylines. Men jag förväntar mig inget annat av Steven Moffat.

På tal om Doctor Who så väntar jag fortfarande på boxarna från England. Jag tror att Royal Mail och Posten har gjort slut.

Ja, jag vet. Nörd med stort N. Till och med mormor kallade mig det.

Men!

Jag är nörd and I am proud of it.