Ode till en chokladbit

Jag är en chokladoman.

Jag kan inte minnas en tid då chokladen inte ropade mitt namn från godishyllorna, glatt lade sig tillrätta i kundvagnen och höll mig i handen medan vi lyckliga skuttade hem till min enkla boning.

Choklad är som poesi.

Choco, choco,
du mitt sinne äger
mina tänder är din
frihet
och mina smaklökar
tillber dina aromer

Eller kanske inte.

Men the Captain är upprörd. Över choklad.

För where the hell tog Marabou Amigo vägen? En dag var min älskade bara borta *poof väck* från chokladhyllan. Vet någon vart den har tagit vägen? Har den blivit tillfångatagen av chokladmaffian? Your guess is as good as any.

Jag kommer aldig att känna likdant för någon annan choklad. Amigo, du håller för alltid en särskild plats i mitt hjärta.

Nu skola the Captain trösta sig själv med en bit Apelsinkrokant och ett avsnitt av Torchwood, och torka de tårar som formas vid tanken på förlusten av Amigo.

Adieu, adieu, mon ami(go)!