Det finns inte så mycket att säga om avsnittet, förutom att det var absolutely frickin' freakish!
The Weeping Angels är nog en av de läskigaste Doctor Who baddies som skapats. Och i detta avsnitt var de ganska mycket läskigare än i 'Blink', mycket tack vare att det var en hel arme av dem, och att deras ansikten var eroderade, så att de såg ut som föruttnade kroppar av sten. Huh. (Ängeln på bilden är inte av de läskigaste. Imagine that!)
River Song bjuder på mycket mystik, särskilt eftersom Doktorn redan har träffat hennes framtida jag, och hon i sin tur har träffat Doktorn i sin framtid. Min mamma hade väldiga problem med att förstå detta, men, det är trots allt Doctor Who. Timey-Wimey stuff är en del av konceptet.
Detta var första delen i en two-parter. Så nu får man vänta till nästa lördag för att se hur det kommer att lösa sig. Om det kommer att lösa sig. Man kan inte vara säker med Moffat som manusförfattare! Jag kommer att skriva en utförligare rant om avsnittet när jag sett sista delen.
Jag kan i alla fall konstatera en sak efter att ha sett 'Time of Angels': det kommer att bli ett klassiskt Who-avsnitt.
(Senare idag kommer det nog en lista på mina top fem baddies från Doctor Who. Eller Torchwood. Båda kommer att göras, ska bara besluta mig för vilken som ska göras först!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar