Min drömmar blir bara värre och värre.
I natt var det tågturer på en buss i Stockholm, bestigande av en jättelik staty i Stockholm City och mysande med stora brunbjörnar (mycket viktigt att notera att det var just brunbjörnar. Av någon anledning.) på en djurpark. Jag undrar hur sjukt mitt sinne egentligen är.
In other news: Att förklara för ens högskolelärare vad Torchwood är för en serie är lika med omöjligt. Detta vet jag nu av personlig erfarenhet. Vi hade snack på seminaret om vilka genrer vi konsumerade. Jag sa att när jag tittar på TV så är det sci-fi som gäller. Läraren undrar då vilka serier. Jag svarar plikttroget: "Torchwood, Doctor Who..."
Han ser oförstående på mig. "What?"
"Torchwood"
"What?"
"It's a spin-off of Doctor Who?"
"Oh. Doctor Who. Do you honestly watch that?"
*eye roll*
"Yeeeees..."
"Really?"
"Yeees, but not the Old Who. The New Who"
"Ah."
Verkligen. Notera att detta hände inför hela klassen. Sedan fick jag sitta och förklara varför jag gillade Doctor Who och Torchwood. Ehh...
Efter att jag har föklarat om min eskapism ett tag kommer frågan:
"So, what's going on in New Who?"
Jag slog mig för pannan. På riktigt alltså.
"Eh, a lot?"
Anywhooo, såg en ruskigt bra film häromdagen, en recension kommer inom en snar framtid (läs, antagligen senare idag).
/Over and out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej, hittade din blogg via SF-bokhandelns och bestämde mig för att titta förbi.
SvaraRaderaVill egentligen bara säga att du inte är den enda som fått utstå denna utfrågning av olika lärare, fast i mitt fal gällde det Star Trek:Voy och min gymnasielärare. Han var helt övertygad om att det inte fanns något positivt med serien även efter att jag i tio minuter förklarat att Captain Janeway i mina ögon var min stora feministika idol.
Hej! Vad kul att du tittade förbi! Du är välkommen tillbaka anytime! :)
SvaraRaderaJag förstår egentligen inte varför sci-fi verkar ses som någon slags 'ful-kultur' i skolorna (gymnasie som högskola). Sci-fi och fantasy är ju något av det bästa som finns; hur ska man annars kunna fly denna tråkiga verklighet utan att droga ner sig eller något liknande? Bah!
Men det är bra att du stod upp för Star Trek: Voy, det är den sci-fi serien jag växte upp med och som jag aldrig missade när den gick på TV!
You go!
Tackar ^_^
SvaraRaderaJo, Star trek: Voy var min fars och mitt favoritpogram när jag liten, Vi kollade alltid tillsamans på det. Till min mors stora förtvivelse.
Jag tror mest att det hela med att se ner på Sci-fi handlar om att den som genre kan ses som ung och ofta ses som ungdomslitteratur, något det är meningen att man ska växxa ur. Men denna tro baserar jag bara på folks reaktioner när jag har diskuterat Synen på Kvinnan i Tolstojs Anna karenina bara för att sedan byta till att prata om bristen av starka kvinnor i typ, SG:Atlantis.
Oj, jag lätt mig bli lite utsvängd där. ^^'
Haha, ingen fara, jag är ett stort fan av utsvävningar! ^^
SvaraRaderaJag tror att du är något på spåret där: även om sci-fi inte är en jätteung genre (Jules Vernes någon) så ses det möjligen till viss del som 'ungdomslitteratur'. Jag menar, hur många gånger har man inte hört folk göra sterotyper av trettioåringar som gillar Star Trek eller Star Wars, till exempel? Så fort man blir lite äldre så är det 'nördigt' att gilla sci-fi, på något sätt. Baha säger jag.
Sen är det nog lite skillnad om man är tjej eller kille. Folk tycker att det är mycket märkligare att jag som 20årig tjej säger att jag gillar sci-fi än om mina jämnåriga killkompisar skulle säga detsamma. Det är vad jag tror i alla fall. :)
Sant, men det finns ju en hel del som när man nämner Sci-fi inte tänker på Vernes, efter som han är en "klassiker". Vilket hör ihop med ungdomslitteratur tänket.
SvaraRaderaSen så har du ju så rätt i det sista du sa, även jag som 20årig tjej märker ju att det är mer accepterat att mina killpolare (ofta äldre) inte ses som lika "nördiga" om de börjar prata TVspel och Star trek. Vilket nog hör samman med "pojkar är pojkar"-mentaliteten stora delar av samhället tyvärr lider av.